Mitt soundtrack till juni månads tropiska värme har bland annat bestått av: Deep Purple - "Who do we think we are" lp Accidents - "Stigmata rock'n'rolli" 10" Zero Boys - "History of..." lp Clichés - "Monkey see, monkey do" Dark Throne - "F.O.A.D." + "Transylvanian hunger" cd Deportees - "Under the pavement the beach" cd Dinosaur Jr - "Farm" cd Obits - "I blame you" cd Dead Weather - "Horehound" cd Gossip - "Music for men" cd
Den första låten på listan som verkligen kan klassificeras som en riktigt klassiker. Ett spår som alla känner igen och förknippar med Ramones, och som när den kom ut som singel var gruppens dittills högsta listplacering (#66) på Billboard.
”Rockaway Beach”, skriven av Dee Dee, är urtypen för en Ramones-låt. Catchy, medryckande, föredömligt kort och kanske den låt som mest visar hur man lyckades kombinera Stooges urkraft med Beach Boys klämkäcka refränger. Texten, om att lifta till Rockaway Beach, är så löjligt enkel att det blir genialiskt.
”Chewing out a rhythm on my bubble gum The sun is out and I want some. Its not hard, not far to reach We can hitch a ride To Rockaway Beach. Up on the roof, out on the street Down in the playground the hot concrete Bus ride is too slow They blast out the disco on the radio Rock Rock Rockaway Beach Rock Rock Rockaway Beach We can hitch a ride To Rockaway Beach Its not hard, not far to reach We can hitch a ride To Rockaway Beach.”
Tredje albumet ”Rocket to Russia”, som även innehåller ”Sheena is punk rocker”, är inte bara en av Ramones starkaste utgåvor utan även en av de mest framgångsrika. Plattan toppade 1978 på plats #49 på Billboards albumlista.
En av New York-kvartettens mest kända låtar. Alla klassiker från sjuttiotalet borträknade, troligtvis den absolut mest välkända. Inte så konstigt kanske med tanke på den draghjälp den fick som ledmotiv Stephen King-filmen med samma namn.
I motsats till resterande material på ”Brain drain”, ”Merry christmas (I don't want to fight tonight)” undantagen, är ”Pet sematary” producerad av Jean Beauvoir (Plastmatics, Crown of Thorns m.fl.) som inte bara producerade utan även assisterade med låtskrivandet på ”Animal boy” (1985).
Just de två Beauvoir-producerade spåren tillsammans med ”I believe in miracles” sticker ut både som de mest nyanserade och bästa spåren på en i övrigt tragisk platta. För trots att den markerar återkomsten av batteristen Marky som lämnade gruppen 1983 på grund av alkoholmissbruk är det ett på många plan instabilt Ramones som presenteras "Brain drain".
Att Dee Dee som står bakom majoriteten av materialet lämnade gruppen kort efter att plattan kom ut klarar sitt tydliga språk. Enligt hans egen biografi spelade han inte ens på plattan.
Lyssna!
Titta!
Kuriosa: Jean Beauvoir har bland mycket annat skrivit låtar och spelat bas på Kiss-plattorna "Animalize" och "Asylum" samt är personligt ansvarig, genom ett hot om stämning, till att mangelplutonen Crown of Thorns från Trollhättan bytte namn till The Crown.
Plats nummer 26. Den första men absolut inte den sista på listan att innehålla en låt från sjuttiotalet. Den period som generellt sett anses vara Ramones bästa och jag är inte den som säger emot.
”Road to ruin”, den sista sjuttiotalsplattan, är en av mina personliga favoriter och det kommer bli fler spår från den längre fram.
Skivan i sin helhet bjuder på ett första stapplande kliv mot ett popigare/mognare sound än på föregångarna, men ”I wanted everything” har trots detta bra drag under galoscherna. Lika simpelt som enastående riff och en helt klockren text med Dee Dee som upphovsman. Värt att notera är att detta är den första låten att klocka in på över tre minuter.
På det trettonde och sista studioalbumet, passande nog döpt till ”¡Adiós Amigos!” märks det att Ramones går på sparlåga. Materialet består huvudsakligen av covers och återanvändningar av skåpmat från Dee Dees diverse soloeskapader. Detta trots att han lämnat bandet redan sex år tidigare. Att plattans starkaste spår, tillika det som låter mer typiskt Ramones än något annat på plattan är en cover på Tom Waits har jag än i dag svårt att greppa. För när Marky, Johnny och CJ trissat upp tempot och Joey sjunger rader som...
”When I'm lyin' in my bed at night, I don't wanna grow up, Nothin' ever seems to turn out right, I don't wanna grow up, How do you move in a world of fog, That's always changing things, Makes me wish that I could be a dog”
…ja, då känns det helt befängt att ”I don't wanna grow up” inte skulle vara en Ramones-låt.
Bonus: Originalet med Tom Waits från 1992 ser ut och låter som följer:
Inlägg
