Efter tre månader av intet nytt på bloggfronten (jag väljer att skylla på jobb, flytt och livsångest) passar jag på att ta upp Ramones-listan igen. På plats nummer arton hittar vi "Gimme gimme shock treatment" från det synnerligen kompetenta och i jämförelse med debuten något mer melodiösa och uppstyrda andra albumet. Ett grymt riff, en skruvad på gränsen till efterbliven text och till sist en speltid som klockar in strax över en och halv minut. Gillar man inte det här, ja då gillar man helt enkelt inte Ramones. That's it!
Åååh! Vad trista låtar han väljer, säger folket och kräver mer hits. Glöm det, säger jag och presenterar ännu en underskattad doldis.
Sist ut på b-sidan på utmärkta ”Rocket to Russia” från 1977 finns ”Why is it always this way?”. I skymundan och i skuggan av obestridliga klassiker som ”Rockaway beach”, ”Sheena is a punk rocker” och ”Teenage lobotomy”, bara för att nämna några, är det inte helt enkelt att sticka ut. Särskilt inte när den föregås av Trashmen-covern ”Surfin' bird” som blev en av Ramones större framgångar. Trots detta en alldeles förträfflig Ramones-dänga med helskruvad text. Lyssna, njut och sjung med.
"Hey hey hey Why is it always this way?
Last time I saw her alive She was wavin', wavin' bye bye She was contemplating suicide Now she's lying In a bottle of formaldehyde And oh, I just don't know Why I can't let her go Oh I just don't know
Hey hey hey Why is it always this way?
Last time I saw her alive She was going to the wash and dry She was outside hitchin' a ride Now she's lying In a bottle of formaldehydef"
Följande har regerat på stereon under juli: Eddie and the hot rods - "Thriller" cd Turbonegro - "Small feces volume 1 & 2" cd Bad Religion - "The empire strikes back" cd Hellhammer - "Demon entrails" cd Sly and the Family Stone - "The Woodstock experience" cd Philip Lynott - "Solo in Soho" lp Adolescents - "Adolescents" cd Band of Horses - "Everything all the time" + "Cease to begin" cd Gluecifer - "Kings of rock" cd Adicts - "Sound of music" cd
När en tredjedel av listan avverkats är det enkelt att konstatera två saker. 1) Jag har dålig självdisciplin, vilket gör att listan inte alls uppdateras i den takt som jag tänkt. 2) Jag gillar Ramones mesigare låtar betydligt mer än jag tidigare insett, och här kommer ytterligare en sådan.
Jag har redan hunnit med att deklarera att ”Road to ruin” är en av de Ramones-plattor som jag håller varmast om hjärtat. Första singeln av tre från den skivan var ”Don't come close”. En trevlig powerpopdänga som ofta glöms bort i den här typen av sammanhang. Att det är Dee Dee som skrivit den känns oväntat då han vanligtvis ligger bakom de mer stökiga bidragen.
Första listplaceringen från det monumentala debutalbumet från 1976. Ett klassiskt Ramones-epos och en av de första låtarna gruppen skrev.
Korsningen 53:e gatan och 3:e avenyn. Under början av sjuttiotalet en samlingspunkt för manliga prostituerade i New York. Nu, en korsning som vilken annan i staden, men för Ramones-fans en lika viktigt sevärdhet som adressen där CBGBs låg eller Joey Ramone Place i korsningen 2:a gatan och Bowery.
Huruvida låten är självbiografisk och därmed handlar om Dee Dees egna upplevelser som prostituerad för att finansiera det heroinberoende som två decennium senare kom att ta hans liv råder det delade meningar om.
"If you think you can, well come on man I was a Green Beret in Vietnam No more of your fairy stories 'Cause I got my other worries 53rd and 3rd Standing on the street 53rd and 3rd I'm tryin' to turn a trick 53rd and 3rd You're the one they never pick 53rd and 3rd Don't it make you feel sick? If you think you can, well come on man I was a Green Beret in Vietnam No more of your fairy stories 'Cause I got my other worries 53rd and 3rd Standing on the street 53rd and 3rd I'm tryin' to turn a trick 53rd and 3rd You're the one they never pick 53rd and 3rd Don't it make you feel sick? Then I took out my razor blade Then I did what God forbade Now the cops are after me But I proved that I'm no sissy 53rd and 3rd Standing on the street 53rd and 3rd I'm tryin' to turn a trick 53rd and 3rd You're the one they never pick 53rd and 3rd Don't it make you feel sick? 53rd & 3rd 53rd & 3rd 53rd & 3rd 53rd & 3rd 53rd & 3rd 53rd & 3rd 53rd & 3rd 53rd & 3rd"
Ett av flertalet löjligt grymma spår på ”Rocket to Russia”. Kan egentligen inte sätta fingret på vad det är som gör att jag gillar just ”Locket love” mer än exempelvis ”Sheena is punk rocker” eller ”Teenage lobotomy”. Kanske för att den är något av doldis och där med inte lika sönderspelad som många andra Ramones-låtar från samma period. Eller så är det helt enkelt på grund av det klockrena riffet, den smittande refrängen och de underbara körerna. Helt enkelt en underskattad, ruggigt vass låt från gruppens mest produktiva period.
Det finns säkert de som har synpunkter på att jag tillåtit mig att inkludera covers i min lista över Ramones trettio bästa låtar, och jag kan i viss utsträckning hålla med om att covers egentligen inte borde ha här att göra. En bra låt är dock alltid en bra låt och när det gäller Ramones har de alltid haft en förmåga att ta andras låtar och göra dem till sina egna.
Att ”Baby, I love you” inkluderades på Phil Spector-producerade ”End of the century” beror på att Spector både producerade och, tillsammans med Jeff Barry och Ellie Greenwich, skrev originalet som på sextiotalet blev en dunderhit med Ronettes krävs det inget snille för att räkna ut.
Den maffiga ”Wall of sound”-produktionen med pampiga stråkarrangemang och i synnerhet den väldigt popiga ”Baby, I love you”, som blev en stor listsuccé även med Ramones, delade inte bara gruppens fans utan även medlemmarna i två led. Joey som var ett stort Spector-fan måste befunnit sig i sjunde himlen, medan Johnny och Dee Dee båda uttryckt sitt missnöje med plattan i efterhand.
I den utmärkta boken ”Please kill me: the uncensored oral history of punk” levererar Dee Dee följande rätt hårda ord om albumet i allmänhet och ”Baby, I love you” i synnerhet:
"I couldn't believe how awful it sounded. It was horrible. I hated "Baby, I Love You". I think that some of the worst crap I ever wrote went on that album."
Efter tre månader av intet nytt på bloggfronten (jag väljer att skylla på jobb, flytt och livsångest) passar jag på att ta upp Ramones-listan igen.
Inlägg
