Nytt med Iggy

För ganska exakt en och en halv månad sedan postade jag detta något skeptiska inlägg gällande Iggys stundande eskapader i jazzens värld. Nu när jag införskaffat "Préliminaires" måste jag motvilligt krypa till korset och erkänna att gamle Osterbergs stilbyte passar honom ypperligt. Ikonens raspiga röst i kombination med den dystra, stundtals bittra lyriken om sex, död och misär skapar en känsla som är fullt jämförbar med Tom Waits eller varför inte en nerdekad Leonard Cohen. Förhoppningsvis betyder det här att de senaste årens närmast pinsamma Stooges-nostalgia är ett avslutat kapitel och att det här kan bli den nytändning som "American"-serien var för Johnny Cash.

Konstigt beteende: Iggy Pop

Om lite drygt en månad släpps Iggy Pops nya platta. Det femtonde(!) i raden om man endast räknar studioalbum, exklusive Stooges, och det första på sex år. Enligt legendens hemsida är "Préliminaires" ett jazzinspirerat, tillbakalutat album inspirerat av den franske författaren Michel Houellebecqs novell "La Possibilité d'une île" (2005).

Det är svårt att dra några slutsatser om plattan enkom med den lilla teaser som bjuds i slutet av nedanstående klipp som grund, men jag skulle ljuga om mina förväntningar är högt ställda. Trots det kan jag inte låta bli att se fram emot att lägga vantarna på "Préliminaires" när den dyker upp.

Punkfarfar Iggy anno 2009 om den nya skivan:


Punkspolingen Iggy anno 1977 i fransk TV: