Nytt med Iggy

För ganska exakt en och en halv månad sedan postade jag detta något skeptiska inlägg gällande Iggys stundande eskapader i jazzens värld. Nu när jag införskaffat "Préliminaires" måste jag motvilligt krypa till korset och erkänna att gamle Osterbergs stilbyte passar honom ypperligt. Ikonens raspiga röst i kombination med den dystra, stundtals bittra lyriken om sex, död och misär skapar en känsla som är fullt jämförbar med Tom Waits eller varför inte en nerdekad Leonard Cohen. Förhoppningsvis betyder det här att de senaste årens närmast pinsamma Stooges-nostalgia är ett avslutat kapitel och att det här kan bli den nytändning som "American"-serien var för Johnny Cash.