Such hawks such hounds: Scenes From the American Hard Rock Underground DVD

Två dagar blir lätt till fler som snart adderar till en vecka och det är klart folket undrar: "Hur var den där dvd:n egentligen?"

Ja, eftersom mitt liv just nu är fyllt av spännande saker som förvärvsarbete och tvätt, samt att jag drabbats av kronisk trötthet förfaller jag till den late mannens recension: en lista med konstateranden.

• Fokus ligger i stora drag på Sleep och Scott Wino Weinrich (Saint Vitus, Obsessed, Spirit Caravan, Hidden Hand)
• Kul att höra Matt Pike, Al Cisneros och producenten Billy Andersson berätta anekdoter om inspelningen av Sleeps monumentala klassiker "Jerusalem"
• Djuplodande och ingående om uppkomsten och utvecklingen av scenen i Palm Springs med Fatso Jetson och Across the River
• Märkligt att ett så inflytelserikt band som Kyuss får så pass lite utrymme. Trots att Scott Reeder och Brant Bjork intervjuas snackas det förvånansvärt lite om Kyuss
• Medverkan från grupper som Comets on Fire och Earthless känns i mina ögon helt omotiverad
• Frank Kozik som med sitt Man's Ruin Records var en stor del av scenen på nittiotalet nämns endast i förbifarten i en Acid King-intervju
• Kul med Pentagram-intervju, inte var dag man stöter på en sådan
  

Nog snackat. Rullen är klart köpvärd så se till att kolla in den.

På filmens officiella hemsida läggs det varje vecka upp ett klipp som inte finns med i filmen. Denna vecka är det Wino som snackar om när han gick med i Saint Vitus.

Angry Samoans - Back from Samoa

På "Back from Samoa" från 1982 lyckas Angry Samoans kombinera underfundigt sarkastiska texter och ilsken hardcorepunk på ett sätt som de då var helt ensamma om.
För ganska exakt sex år sedan blev jag ombedd att skriva en gästrecension på sajten dagensskiva.com. Valet av platta var enkelt. För min kompletta utläggning om denna förbisedda punkklassiker kolla här.

I samma veva gjorde jag även en lång artikel om gruppen, inklusive intervjuer med förgrundsfigurerna Gregg Turner och Metal Mike Saunders, som publicerades i Chrome Magazine #10.

"Your record is really at it’s best, when it gives my beer a rest…” / Jed Whitey

Jag rankar utan tvivel Jed Whitey till ett av de bästa punkbanden jag introducerats för de senaste tio åren. Efter "Mongoloid cage match" (Manic Ride, 2004), en grabbnäve splitskivor med Iron Boss, Nifters, Retardos och Career Suicide samt en superb ep på Busted Heads har dock tystnaden varit ett faktum.

I september 2008 meddelades följande på Myspace.com/jedwhitey:

”We're recording two songs for a split 7" with Extortion next week. We should have done this three years ago. We didn't so we're doing it now.
We're also finishing the album at the end of November with Jon Boy Rock at Megaphon. We should have done this three years ago. We didn't so we're doing it in November.”

Sedan dess, silence again.

Mitt utlåtande angående "This machine kills hippes" från 2003 ser ut som följer:

”Att inte omgående förvandlas till en dreglande fåne vid tonerna av de fenomenala utbrotten ”The butler did it” och ”Yes? No!” förefaller ytterst otroligt. Tuffare blandning av Zeke och SS Decontrol var det nämligen länge sedan jag hörde.
Betydligt mer nyanserade ”My own private altamont” lutar mer åt garagerockhållet och Turbonegro känns inte fel som referens. Den riktiga höjdpunkten infinner sig dock först i ”We used your record as a beer coaster” där trion delar ut en riktigt saftig känga åt alla stereotypa action rock-band, och vackert skaldar ”Your record is really at it’s best, when it gives my beer a rest…”. Dråpligt, eller hur?
Addera en fläckfri cover på ”Jealous again” (Black Flag) och du har den bästa Australiensiska punksingeln sedan Fun Things-debuten från 1980.”
- Publicerades i Close-Up Magazine #61