måndag 29 juni 2009

Lädernunnan flyger igen - live Stockholm 2009

Lädernunnan anno 2009 måste slå alla rekord i pinsamhet. Det här klippet från Big Ben, Stockholm 21 maj talar för sig själv tycker jag.



F-A-N-T-A-S-T-I-S-K låt...

...som ska låta såhär:

tisdag 23 juni 2009

25. "Pet sematary" (Brain drain, 1989)

En av New York-kvartettens mest kända låtar. Alla klassiker från sjuttiotalet borträknade, troligtvis den absolut mest välkända. Inte så konstigt kanske med tanke på den draghjälp den fick som ledmotiv Stephen King-filmen med samma namn.

I motsats till resterande material på ”Brain drain”, ”Merry christmas (I don't want to fight tonight)” undantagen, är ”Pet sematary” producerad av Jean Beauvoir (Plastmatics, Crown of Thorns m.fl.) som inte bara producerade utan även assisterade med låtskrivandet på ”Animal boy” (1985).

Just de två Beauvoir-producerade spåren tillsammans med ”I believe in miracles” sticker ut både som de mest nyanserade och bästa spåren på en i övrigt tragisk platta. För trots att den markerar återkomsten av batteristen Marky som lämnade gruppen 1983 på grund av alkoholmissbruk är det ett på många plan instabilt Ramones som presenteras "Brain drain".

Att Dee Dee som står bakom majoriteten av materialet lämnade gruppen kort efter att plattan kom ut klarar sitt tydliga språk. Enligt hans egen biografi spelade han inte ens på plattan.

Lyssna!


Titta!


Kuriosa:
Jean Beauvoir har bland mycket annat skrivit låtar och spelat bas på Kiss-plattorna "Animalize" och "Asylum" samt är personligt ansvarig, genom ett hot om stämning, till att mangelplutonen Crown of Thorns från Trollhättan bytte namn till The Crown.

söndag 21 juni 2009

26. "I wanted everything" (Road to ruin, 1978)

Plats nummer 26. Den första men absolut inte den sista på listan att innehålla en låt från sjuttiotalet. Den period som generellt sett anses vara Ramones bästa och jag är inte den som säger emot.

”Road to ruin”, den sista sjuttiotalsplattan, är en av mina personliga favoriter och det kommer bli fler spår från den längre fram.

Skivan i sin helhet bjuder på ett första stapplande kliv mot ett popigare/mognare sound än på föregångarna, men ”I wanted everything” har trots detta bra drag under galoscherna. Lika simpelt som enastående riff och en helt klockren text med Dee Dee som upphovsman.
Värt att notera är att detta är den första låten att klocka in på över tre minuter.

lördag 20 juni 2009

Nytt med Dinosaur Jr

Dinosaur Jr släpper sitt nya album "Farm" på måndag. Inte nog med att "Over it" är en grym låt. Det följer med en helfestlig video också.



Länkar: hemsida, Myspace

fredag 19 juni 2009

27. "I don't want to grow up" (¡Adiós Amigos!, 1995)

På det trettonde och sista studioalbumet, passande nog döpt till ”¡Adiós Amigos!” märks det att Ramones går på sparlåga. Materialet består huvudsakligen av covers och återanvändningar av skåpmat från Dee Dees diverse soloeskapader. Detta trots att han lämnat bandet redan sex år tidigare. Att plattans starkaste spår, tillika det som låter mer typiskt Ramones än något annat på plattan är en cover på Tom Waits har jag än i dag svårt att greppa. För när Marky, Johnny och CJ trissat upp tempot och Joey sjunger rader som...

”When I'm lyin' in my bed at night,
I don't wanna grow up,
Nothin' ever seems to turn out right,
I don't wanna grow up,
How do you move in a world of fog,
That's always changing things,
Makes me wish that I could be a dog”

…ja, då känns det helt befängt att ”I don't wanna grow up” inte skulle vara en Ramones-låt.


Bonus: Originalet med Tom Waits från 1992 ser ut och låter som följer:

torsdag 18 juni 2009

På allmän begäran...

...går det nu att lyssna på låtarna i Ramones-listan.

I morgon offentliggörs plats nr 27. Efter det, midsommarfirande på annan ort vilket kan medföra att listan kommer få vila en extra dag.

Blogg-tips: Metal Inquisition

Har precis upptäckt bloggen Metal Inquisition. Underfundig och intelligent humor för metalskallar. Senaste inlägget behandlar spansk metal, ett skivomslag med Mayhem och Tour De France. Mycket kul läsning en regnig midsommar.

28. "Touring" (Mondo bizarro, 1992)

Att det var Joey som stod för den popiga delen i Ramones är ingen hemlighet. Glad sextiotalspop var det som gällde för den gänglige frontmannen. Föga förvånande då att hans dokumentation om livet på turné ackompanjeras av glatt upptempo och stoltserar med glättiga Beach Boys-körer signerade Flo & Eddie.

Nog inser även jag att ”Touring” rent krasst är ett ganska illa dolt plagiat av ”Rock'n'roll highschool” från 1979, men hur märkligt det än kan tyckas föredrar jag den förstnämnda. Mycket för att den beskriver det Ramones oftast sysslade med, nämligen att turnera.



Kuriosa: Första gången jag hörde ”Mondo bizarro” var på lokalradioprogramet Power Hour (programmet för grabbarna som rakar sig med yxan) som sändes i Norrköping med omnejd under tidigt nittiotal. Robban och Erik som i samma veva låg startgroparna med Close-Up Magazine premiärspelade i samma program även (reservation för att jag minns fel) Poison Ideas ”We must burn”. Det var tider det.

onsdag 17 juni 2009

29. "Wart hog" (Too tough to die, 1984)

”One-two-three-four! Waaart! Wart hog. Waaaart! Wart hog. Waaaart! Wart hog.”

Klassisk Ramones-patenterad inräkning. Sen direkt på refrängen. Två verser varvade med refräng. Avslut med refräng. Inga krusiduller här inte.

På något vis känns det självklart att Ramones hårdaste låt finns på ”Too tough to die”, den platta där fartälskaren Dee Dee i prinicip varit helt ansvarig för låtskrivandet.

På strax under två minuter har Richie gastat ”Wart hog” fler gånger än du kan räkna till medan Dee Dee spytt galla över sitt miserabla liv fyllt av knark och alkohol. ”Wart hog” är en låt som talar direkt till den lille neandertalaren som bor i varje människa. Han, vars enda mål med livet är att dricka öl, ösa järnet och skråla med till ösiga punkdängor.

tisdag 16 juni 2009

30. "I wanna live" (Halfway to sanity, 1987)

Den sättning Ramones hade i mitten och slutet av åttiotalet, med Richard ”Richie Ramone” Reinhardt på trummor, lyckades inte prestera en enda platta som håller måttet. Hur stort fan jag än anser mig vara är det kalla fakta att de tre album gruppen spottade ur sig under denna period sammantaget bara innehåller material som hade räckt till en platta.

En låt som definitivt hade varit med på den är dock ”I wanna live”, öppningsspåret på ”Halfway to sanity”. Mellantempot och den uppstyrda, hyfsat hårdrockiga åttiotalsproduktionen - här rattad av Daniel Rey som tillsammans med Dee Dee också är upphovsman - är två saker som i normalfallet tenderar att generera utslag över hela kroppen, men när det handlar om en så sjukt bra låt är det petitesser i sammanhanget. "I wanna live" var även om inte den första, så åt minstone en av de första Ramones-låtarna jag hörde och kommer därmed alltid ha en reserverad plats i mitt hjärta.


Ett tips: tycker man att albumversionen är för tam är det bud på att kolla in den råare versionen på ”Loco live” från 1991.

måndag 15 juni 2009

Ramones-listan - de 30 bästa låtarna

Det är måndag kväll och jag är vaken på tok för sent för att morgondagens uppstigning ska bli annat än plågsam. Det finns dock en bra anledning till denna självspäkning. Jag har nämligen sammanställt den ultimata listan, den över de 30 bästa Ramones-låtarna. The cream of the crop med andra ord. Självklart är detta en lista som är så subjektiv att klockorna stannar - men med tanke på min oklanderliga musiksmak, sinne för stil och finess föreslår jag att ni refererar till den som facit. Nedräkningen, inklusive presentation/motivering, kommer att börja när som helst.

Tills dess, två högst nödvändiga skivköp:

Accidents - "Stigmata Rock'n'rolli" 10" (Bootleg Booze)
Sex färska låtar från Örebros biffigaste rock'n'roll-gangsters. I vanlig ordning mycket bra.

Zero Boys - "History of " lp (Secretly canadian)
Matig lp med så gott som allt av värde som gruppen spelade in efter "Vicious circle".
___________
NP: En jävla massa Ramones

söndag 14 juni 2009

"...hard as nails Oi!-influenced pub rock" / The Corps

Den gode Zwedda (strängbändare i bl.a. Clichés och Nifters) tipsade mig under förra helgen om australiensiska Corps som bjuckar på ett brötigt hopkok av Roose Tattoo, Motörhead och Blitz, rejält kryddat med slide guitar. Eller som de själva skriver i sin biografi: "hard as nails Oi!-influenced pub rock". Smakprov finns på kvintettens Myspace-sida, som även bjuder på en livevideo där man river av Rose Tattoos örhänge "Nice boys".

lördag 6 juni 2009

Månadens playlist: maj

I maj har jag snurrat följande plattor mer än vanligt:

Lynyrd Skynyrd - "Street survivors" lp
Elvis Costello - "This years model" lp
Clash - "Sandinista" lp
We Live in Trenches - "Autonomy clinic" 7"
Gallows -"Grey Britain" cd
Isis - "Wavering radiant" cd
Motorpsycho - "It's a love cult" cd
Tremolo Beer Gut - "...qui le fuck êtez-vous?" cd
Gaslight Anthem - "The '59 sound" lp
Slayer - "Psychopathy red" 7"

Tonight's the night

I kväll: Super Yob, Gatans Lag och Clichés på Henriksberg.
Reflektion: Oi-spelning på nationaldagen... har jag tänkt igenom det här ordentligt?

Solklart är dock att Clichés är helt suveräna. Hoppas på att kunna lägga vantarna på ett exemplar av nya-lp:n "Monkey see monkey do". Lyssna här: myspace.com/officialcliches
___________
NP: Evil Army - "Realm of death", "Satan made me do it" och "Sgt says kill"

Mastodon + Thin Lizzy = sant

Bill Kelliher och Brent Hinds från Mastodon spelar Thin Lizzy-klassikern "Emerald" tillsammans med Lizzy-gitarristen Scott Gorham. Att det här engagerar mig mer än "Crack the skye" vet jag inte hur jag ska tolka...

fredag 5 juni 2009

Rapport från SRF: "...inte alla som är polare med Thor!"



"Jag ska fota autografen oxå! To my pal! Inte alla som är polare med Thor!"

Min kompis Pelle (big chief på Black Juju Records) är på Sweden Rock och rapporterar lyriskt via mms att han nu är polare med den kanadensiske metalkrigaren/muskelbyggaren/kraftmannen Thor. Det är alltså mannen som på bilden är iförd någon form av rustning/väst, vikingahjälm i plast och har ett plattjärn i högsta hugg.
___________
NP: Deep Purple - "Who do we think we are" lp (a-sidan)

tisdag 2 juni 2009

Jalla! Jalla! Snart är det för sent.

Alla mina aktiva Tradera-auktioner går ut i morgon kväll. Cd:s med Unida, Krigshot, Circle Jerks och Suicidal Tendencies.

Myspace-tips: We Live in Trenches och Bombus


We Live in Trenches

http://www.myspace.com/weliveintrenches
Suverän korsbefruktning av Black Flags samtliga eror och det montona malande som Sonic Youth och Melvins levererar. Singeln "Autonomy clinic" (Instigate) är redan ute och senare i år kommer ett album på tyska P. Trash.
-----

Bombus http://www.myspace.com/bombusmusic
Bombus (humla på latin) har redan upplevt något av en bloggosfär-hype (både Rogert och 138 har redan hyllat kvartetten från Göteborg). Efter att ha sett gänget på Truckstop Alaska tillsammans med ovan nämnda kan jag inte annat än att instämma i hyllningskören. Gillar du sengångarmetal i samma skola som Big Business är det spöstraff på att inte spana in Bombus.

Skrattfest på Gröna Lund

Apropå skrattfest (se inlägg från gårdagen) så bjuder min före detta skribentkollega Granvik på sådan av modell DE LUXE när han rapporterar från Hammerfalls spelning på Gröna Lund. För ett gott skratt - läs här.

måndag 1 juni 2009

Det ska vara kristet

Förutom Woven Hand och 16 Horsepower gapar min skivhylla tom när det kommer till kristen musik. Passade därför på att loppisfynda lite femkronorsvinyl med kristet tema häromsistens.

Först lite orgelbestyckad garage av amerikanskt snitt i form av amerikanska Crusaders "Make a joyful noise with drums and guitars" (1966) och sedan den självbetitlade debuten från 1978 med svenska hårdrockspionjärerna Jerusalem.

Föga förvånande är det noll självdistans som gäller i båda fallen. Dock fullpott när det gäller skrattfestfaktor.

"Kan man spela tung rock och samtidigt sjunga om Jesus?" frågar Jerusalem sig själva på innerkonvolutet och svara med ett rungande "Ja!" för att sedan leverera propagandarock som är marginellt tuffare än Tomas Ledin. Alltså, nitton-hundra-jävla-sjuttio-åtta kan man tycka att tung rock utan för mycket önsketänkande i vart fall borde vara jämförbart Black Sabbath. Men icke.

Crusaders (som om jag fattat det rätt var, om inte det första så i vart fall ett av de första kristna rockbanden) å sin sida lirar ganska tidstypisk garagerock. Möjligen aningen mer tillrättalagt än dåtida kolleger. Bland titlarna utmärker sig söndagsskolehits som: "Praise we the lord", "He's got the whole world in his hands" och "Onward christian soldiers".

Efter en snabbgoogling verkar det dessutom som att Crusaders-plattan är något av ett klipp. Har endast hittat stereovarianten (mitt exemplar är mono) men den verkar betinga en styv femhundring på Ebay.

den här bloggen om jesus music(!) konstaterar signaturen Bobby iskallt:
"All I can say is that this is one of the greatest Christian albums that I have ever heard. I only wish that there were a 100 more just like it. Every cut is thoroughly enjoyable. Tremendous to say the least!!!"
medan Anonymous går helt bananas.
"SUPER COOL!!!!!!!!!!!
I DIG THE BEAT MAN!!!!!!!!!!
THANKS & GOD BLESS!!!!!!!!!!!!!!!"
Frågan är ur man går vidare efter detta, ska man månne våga sig på något Stryper-vax.

"Det är heller inte okej att ha fula peruker och spexiga hattar."

Snart åker halva jobbet, min bästa kompis och hel drös med folk till Sweden Rock Festival. Grön av avund är jag för att de kommer få se Voivod, Forbidden, ZZ Top, Immortal och inte minst den kandensiske metalkrigaren Thor. Själv stannar jag hemma och jobbar...

Som tur är finns det fler som hellre stannar hemma och dessutom fyller tiden med att påminna om alla de element som man avskyr med denna gigantiska svennebananhajk.

All rapportering och kommentering ni behöver gällande årets festival levereras alltså här och här.